Min favoritdikt

En liten varning, denna dikten är väldigt hemsk men den har funnits med mig länge. Jag identifierade mig med den när jag var i första halvan av tonåren.

 

En liten flicka i världen ensam står,

hennes hjärta är fullt av blödande sår.

Ångesten i bröstet tynger henne hårt,

hon vill vara lycklig, varför är det så svårt?

Hennes kinder är våta av salta tårar,

hon vet hur mycket hårda ord sårar.

Hon var en gång ett barn som ofta log,

nu är det många år sedan hennes leende dog.

Flickans liv är längre ingenting värt,

Hon har förlorat allt som hon höll kärt.

Hennes dagar är fyllda av låtsad glädje o panik,

Nätterna är fulla av gråt o kvävda skrik.

Hon undrar om livet blott är ett spel,

varför måste allt kännas så fruktansvärt fel?

Flickan vill ta sitt liv, men för det krävs mod,

om det bara fanns någon som henne förstod!

Hon vill låta sig slukas av eldens heta lågor,

ja vad som helst för att ta död på sina plågor

Livet är ingen lättsam lek,

det är blott fyllt av ångest o svek.

Kanske går det så att flickan tar sitt liv någon dag,

det sorgligaste är, att flickan det är jag
 
Innan någon ringer räddningstjänsten så vill jag bara säga att det inte är så här jag känner längre, visst jag mår dåligt (väldigt dåligt) ibland men jag vill leva. Jag har allt som jag kan begära, bortsett från jobb men det kommer. :)
 
Kram Anima ♥

Kommentera här: