TaurusAnima

Innan du tjuvläser ur fredagens boktips så rekommenderar jag att läsa själva tipset först → Klicka Här

 

 

Flicka sitter på huk i grottöppningen, ser vatten falla från himlen. Hon vill stäcka sig efter en av de tomma konservburkarna som ligger strödda omkring henne, kanske slicka deras insidor igen, men hon har redan gjort det alltför många gånger. Maten är slut. Den har varit slut i flera månvarv än hon kan hålla reda på. Bakom henne är vargarna rastlösa, hungriga.

Himlen mullrar och dånar. Träden skakar av rädsla, och vattnet fortsätter rinna ner.

Hon somnar.

 

Plötsligt vaknar hon och ser sig omkring, sniffar i luften. I mörkret finns en främmande doft. Den borde skrämma henne, skicka henne tillbaka in i det djupa, svarta hålet, men hon kan liksom inte röra sig. Hennes mage är så ihopsnörd och tom att det gör ont.

Vattnet som faller är inte lika argt längre, mer som ett duggande. Hon önskar att hon kunde se solen. Livet är bättre när hon är i ljuset. Hennes grotta är så mörk.

En gren knäcks.

Så en till.

 

Hon blir mycket stilla, försöker med viljekraft få sin kropp att försvinna mot grottväggen. Hon blir som skuggan av sig själv, platt och orörlig. Hon vet hur viktig orörlighet kan vara.

Honom kommer. Han har redan varit borta för länge. Maten finns inte mer. De soliga dagarna är förbi, och fast hon är glad för att Honom är borta är hon rädd utan Honom. Det fanns en tid - för längesedan nu - när Henne skulle ha hjälpt lite, men hon är DÖD. 

När skogen tystnar igen lutar hon sig framåt, sticker ut ansiktet i det grå ljuset Där Ute. Sovnattens mörker närmar sig, snart kommer det att vara svart runt henne. Det fallande vattnet är mjukt och sött. Hon tycker om smaken av det.

 

Vad ska hon göra?

Hon sneglar ner på valpen vid sin sida. Han är också på sin vakt, sniffar i luften. Hon rör vid hans mjuka päls och känner hur hans kropp darrar. Han undrar samma sak: ska Honom komma tillbaka?

Förut var Honom alltid borta högst att månvarv eller två. Men allt hade förandrats när Henne blev död och borta. När Honom gav sig iväg talade han faktiskt till Flicka.

 

DUSKÖTERDIGNÄRJAGÄRBORTAFÖRANNARS.

 

Hon förstår inte alla orden, men hon känner till För Annars.

Ändå är det alldeles för länge sedan han gav sig av. Det finns inget att äta. Hon har gjort sig fri och gett sig in i skogen efter bär och nötter, men det är den årstid när det mörknar. Snart kommer hon att vara för svag för att hitta mat, och det skulle i alla fall inte finnas någon när det vita börjar falla och förvandla hennes andedräckt till dimma. Även om hon är rädd, skräckslagen inför de Främlingar som bor Där Ute, så svälter hon och om Honom kommer tillbaka och ser att hon har slitit sig så kommer det att gå illa.

Hon måste bryta upp.

 

 

-------------

 

Detta är det första stycket som man får läsa ur Alice synvinkel, med hennes tankar i de få ord hon kan. Det är såhär hennes stycken ser ut men de utvecklas allt eftersom hon utvecklas vilket är fantastiskt att följa.

Vill bara nämna det så ni inte tror att jag blivit galen och tappat grammatiken totalt. :P

 

Bloggtorka? → Klicka Här