Den Tredje Hustrun - Tjuvläsning
Hon öppnade dörren och blev oväntat lättad över att se Pamela och Darlene på knä vid sidan av Calebs säng, båda klädda i nattlinnen som liknade hennes eget. Hon gick fram till dem och Caleb log uppskattande mot dem alla. Likt en far som är belåten med sina små barn, tänkte Anna med en gnista av tyst ilska. I Alana Springs var barn och fruar lika underordnade hushållets manliga överhuvud.
Calebs bön var kort. Oväntat kort, förstod Anna av systerhustrurnas ansiktsuttryck, om det nu var något att gå efter. Pamela och Darlene skickades iväg av sin man och båda kysste Anna ännu en gång innan de lämnade rummet.
Hon var ensam med Caleb, och glimten i hans blick fick henne att kallsvettas längs ryggraden. Anna kom på sig själv med att tyst rabbla en osammanhängande bön till vilken gud som än ville lyssna, i vädjan om ett mirakulöst blixtnedslag som skulle döda Caleb.
Tyvärr var inte gudarna på humör att begå rituella mord. Under omständigheterna var i alla fall Calebs deflorering av hennes oskuld snarare klumpig än brutal. Och om han inte envisats med att penetrera henne för andra gången kanske smärtan skulle ha varit uthärdlig. Men nu var hon sårig, blodig och hade ont när han rullade av henne för andra gången och somnade.
Anna ville ta en dusch och tvätta bort varje spår av Caleb från huden. I stället var hon tvungen att ligga bredvid honom i sängen och tvinga sig själv vänta en hel timme tills hans tunga andhämtning avslöjade att han sov djupt. Centimeter för centimeter tog hon sig ur sängen, grimaserande av smärta mellan låren. Tyst hämtade hon sin värdefulla toalettväska från badrummet och återvände till sovrummet för att ta resväskan. Hon skulle vänta tills hon hade lagt några kilometer mellan sig och Calebs hus innan hon slösade bort värdefulla minuter på att byta kläder.
Caleb snarkade ljudligt, som en man med rent samvete och sexuellt tillfredsställd kropp. Anna såg på honom med en blandning av förakt och äckel. Sedan smög hon barfota över sovrumsgolvet. Hjärtat bultade så hårt och snabbt att hon trodde att till och med Darlene och Pamela skulle kunna höra det, för att inte tala om Caleb. Men ingen rörde sig.
Anna tog sig nerför trappan med väskan i vänsterhanden för att den inte skulle slå emot väggen och orsaka oväsen. Väl nere gick hon raka vägen till köket, tog bilnycklarna till Taurusen från kroken bakom köksdörren och försiktigt, oändligt försiktigt, drog hon undan regeln och öppnade dörren.
Stundens glädje förvandlades till omedelbar hopplöshet. Pamela satt på den bakre verandan i nattlinne, med armarna om knäna och blicken fäst på en fjärran stjärna. Hon vände sig om utan ett ord och låste blicken i Annas.
Tårarna vällde upp i Annas ögon och rann nerför kinderna i en varm, smärtsam ström.
